Uganda

Nu har vi bott på lodger några dagar där tillgången på Wi-Fi inte har varit den bästa. Vi lämnade Rwanda och då blev det lite administrativt vid gränsövergången, och när jag skulle växla kvarvarande rwandisk valuta till ugandiska shilling fick jag växlat av nån gentleman som gick runt med gedigen sedelbunt, jag fick lika stor summa tillbaks, men fick reda på senare att jag skulle fått 3 gånger så mycket. Lurad… men det var bara frågan om 30 spänn. Men på det riktiga växlingskontoret blev man nästan miljonär av 300 dollar.

Vi fortsatte sedan, och vägen bjöd på den ena otroliga vyn efter den andra, mot en Batwa by, det är den ursprungliga djungelbefolkningen som tidigare kallades för pygméer, det är en förlegad och nedsättande benämning, och det råder fortfarande fördommar och vanföreställningar om detta folk, bland annat så skall en man kunna bli botad från AIDS om han har samlag med en Twa kvinna…..

By befolkningen var mycket gästvänliga och de visade oss runt i byn, vi fick se deras hus och hur de bodde tidigare, de bjöd på sång och de förevisade lite lokala danser. Det var enligt våra chaufförer inte den by vi ursprungligen skulle ha besökt, så upplägget var mycket spontanare än i vanliga fall. Batwas är ursprungligen ett nomadiserande djungelfolk, men eftersom så mycket av djungeln har blivit jordbruksmark, eller nationalparker så får de statligt medel att bli mer bofasta och leva mer av jordbruk.

De bodde nu med bedårande utsikt över Bunyonyi sjön, frågan är hur hög deras bostadskatt skulle blivit om svenska taxeringsmyndigheter fått härja fritt.

 

 

 

Senare på eftermiddagen kom vi fram till övernattningen som låg på en ö i Bunyonyi sjön, det är världens tredje och Afrikas andra djupaste sjö. Natures Prime Island hette lodgen som är känd för sitt fågelliv.

Färjeläget till Natures Prime Island. 

Detta är en Blåmes. Äntligen har jag fått upprättelse för debacklet i Postkodmiljonären där dom påstod att blåmesen hade gult bröst.

 

Nästa dag fick vi besöka Davids, en av chaufförerna, hemby, han har ambitioner att bli lokalpolitiker, är universitetsutbildad i turism och en driftig entreprenör, och han har han snappat upp olika idéer som han försöker omsätta i byn där han driver skola och ett slags experimentellt jordbruk.

Vår chaufför David, hans son Jason och hans fru Beninah.

 

 Efter det bar det av uppåt till Bwindi bergen, längs med hissnade bergsvägar, och ännu mer otroliga vyer. Gorilla Mist Lodge heter stället och de dimhöljda bergen gör skäl för sitt namn. Lodgerna är spartanska, men fräscha, behöver man duscha varmt får man säga till om ett klockslag, stå styr personalen om att man får varmvatten till just sin lodge. De tillhandahöll även varmvatten flaskor till sängarna, då det på ca 2500 meter inte är överdrivet varmt på nätterna.

 Här syns gränsen tydligt mellan Bwindi parken och odlingsmarken. Man brukar ha teplantager närmast gränsen, då djuren inte tycker om att äta teplantorna och hindras därmed att komma över till befolkade områden

 

 

En av skillnaderan mellan Rwanda och Uganda är trafiken, dels är det vänstertrafik i Uganda, men också nästan ingen av motorcyklisterna som bär hjälm. Sannolikheten att man ska träffa på någon som bär hjälm finns inte, fast bara lite. Man har här också mängder med uppbyggda gupp av asfaltsträngar, ibland fem i rad. Nu är det inte det som kallas ”African massage”, det är det dåligt underhållna vägarna, men skumpigt blir det ändå.

Gorilla turen.

Efter ännu en natt med hällande störtregn, även på ön slog regnet ner som spön i backen, var det dags för resans höjdpunkt. Möte med bergsgorillorna. Om bambudjungeln i Virunga var tät så var denna skog på sina ställen ännu tätare. Vi fick dela upp oss i olika grupper efter förmodad kondition, men det slog inte så väl ut, vi med bäst kondition (jo faktiskt så var jag blad de bäst tränade) kom tillbaka efter bara två timmar och då hann vi med en helt magisk timme med bergsgorillorna. Den grupp som skulle få en lättare tur fick vara ute tre timmar längre.

 En av de yngre gorillahannarna gjorde vad vi uppfattade som ett utfall mot oss, han grep tag i ett litet träd som han med lätthet knäckte och höll på att krocka med en av deltagarna. Den lokale guiden sa att det hela bara var på skoj från gorillans sida. Lite senare strök silverryggen upp bakom en av de kvinnliga deltagarna, de snuddade nästan vid varandra. Det tog ett tag innan hon kunde prata normalt igen. Spektakulärt och oförglömligt var det i alla fall.

Silverryggen.

 

 

 

 

 

 

 

Första djungelvandringen

 

I dag var första gången vi gav oss ut på vandring, det var också första dagen när magen inte var riktigt som den skulle. Motezumas hämnd kallas det väl inte på denna kontinent, men ni fattar...

Vi fick ha med oss kopia på passet, för uppe i djungel är vi faktiskt inne i Kongo. Potatis odlingarna går nästan upp till gränsen. Faktisk så kommer 90 % av Rwandas potatis produktion från denna region. Väl inne i djungeln möttes vi av tät, och då menar jag tät, bambuskog. Orienteringskartan hade varit mörkgrön. Den största delen av den odlade marken hade varit tät bambuskog.

Beväpnade vakter mötte upp, då det kunde hända att vi fick stöta på både buffel och elefant. Vakterna hade varit ute på morgonen och lokaliserat Gulmarkattorna som var det vi var ute efter idag. De var svåra att se ordentligt då de satt högt uppe i bambuträden, men några lyckades på riktigt fina bilder, jag hittade då inga fina vinklar. De är endemiska och finns bara i Virunga bergen

Efter lunchen åkte vi till en lodge högt uppe på en åsrygg där man hade fina vyer över två stora sjöar som kallas Tvillingsjöarna och även fin vy mot en av de högsta utdöda vulkanerna, Mt Muhabura.

När vi har åkt igenom Ruhengeri och Kinigi, de två stora samhällena här uppe, såg vi inte bara fler motorcyckeltaxi utan även cykeltaxi, de kunde transportera inte bara passagerare utan även varor av alla slag, t ex potatissäckar modell större.

Vi fick också veta av guiden att samhället inte heter Ruhengeri längre utan Muzanze, anledningen var att Ruhegeri betyder platsen där många dött, så presidenten lät bestämma att Ruhengeri och även andra platser i Rwanda fick byta namn. Muzanze betyder något i stil med Mötesplats, t ex en plats där man möter de vilda djuren. Ett annat exempel var Kigalis flygplats som hette i översättning,

"En gravplats", där skulle man ju inte vilja hamna efter en flyplanslandning.....

 

Morgondimman lättar

Vår lokale guide Cully med Mt Sabyinyo i bakgrunden.

Överallt dessa barn som vill hälsa, de är ute vid åkrarna där deras föräldrar arbetar.

 

 

 

 

 



 

 

I morgon fortsätter vi resan in i Uganda.

 

 

Resan till Ruhengeri

Idag gick resan åt nord väst från Kigali, upp mot gränstrakterna mellan Rwanda Kongo och Uganda. Det gick stadigt uppåt och vi passerade på några ställen över 2200 meter, den bördiga röda jorden var allestädes närvarande, och nästan varenda bergssluttning var uppodlade med olika grödor, och folk överallt, Rwanda är ett av Afrikas mest tättbefolkade länder. Väl framme i Ruhengeri stannade vi till vid det hotell där Dian Fossey brukade bo när hon inte var uppe hos sina gorillor på Virunga bergen, ett bergsområde med att antal utdöda vulkantoppar. efter det checkade vi in och fortsatte till en lokal marknad, där såldes allt möjligt i trånga stånd under tak eller under himlen. Den svenska brandmyndigheten hade aldrig godkänt ett sånt tillhåll...

Innan vi åkte från Kigali besökte vi en lokal hantverksmarknad, eller turistfälla, välj vilket ni tror passar, utan för stod det mängder av motorcykel taxi.

Det hade hänt en olycka utanför den marknaden, en åttaårig pojke hade tydligen dragits med när flodbrinken hade rasat efter en kraftig åskskur, jag såg inte själv men det sas att det inte gick så bra. Och precis som hemma i Sverige flockades det en mängd nyfikna som skulle titta efter vad som hänt.

 

  Alla sätt är bra utom de dåliga..

 Hotellrummet som Dian Fossey bodde på ibland.

Om man fotograferar människor är det bra om man frågar personen i fråga om det är okey, det är inte alla som uppskattar att man tränger sig på. Då får man respektera det och låta bli.

 

 

De dimhöljda bergen där gorillorna finns. Där skall vi dock imorgon inte titta på gorillorna utan

bl a på guldmarkattor.

När man är utomlands måste man pröva på det lokala köket.

Kigali Rwanda

Första dagen på resan spenderade vi i Rwandas huvudstad Kigali. Landet kallas allmänt för landet med de tusen bergen. Hotellet vi bodde på heter Hotel des milles Collines, vilket just betyder de tusen bergen.

Hotellet är väl bäst känt för att det blev en fristad under folkmordet 1994. De platser vi besökte hade alla anknytning till den händelsen.

Detta är ett minnesmärke över de tio belgiska soldater som mördades i inledningen av folkmordet. Jag går inte in på så mycket mer av händelserna, utan de som vill kan fördjupa sig på annat håll. 

Vi fortsatte till minnesplatsen över folkmordet, där det fanns ett museum över händelsen och även över de andra stora folkmorden under 1900 talet. Det var en oerhört stark upplevelse och man gick därifrån väldigt nära till tårar. Hur man överhuvudtaget kan behandla andra människor på ett sådant sätt för att de har ett annat etniskt ursprung är för mig helt obegripligt. 

Utanför museet fanns en begravningsplats för ungefär 200 000 av de närmare miljonen människor som mördades under folkmordet. 

Annars, i Kigali bor det ungefär två miljoner människor, och det märktes, trafik situationen va minst sagt kaotisk och tutan var väl den viktigaste utrustningen på bilarna och motorcyklarna. Ändå sa chauffören att det händer förhållandevis få dödsolyckor, det är värre i Uganda.  Fast vad han menade med få vet man ju inte. Det myllrande av mororcykeltaxi, och något som slog mig var att jag inte såg någon som inte hade hjälm på sig. Däremot såg jag ingen av gångtrafikanterna som hade reflex.

Att Kigali består av många kullar var uppenbart och staden ligger på ca 1400 meter.

 Hotellet var riktigt fräscht och nya blommor varje morgon, men vad man ska Kalla denna blomma vet jag inte...

Utsikt från hotellet över ett mörkt Kigali, kvällarna kommer fort här nere, redan vid sextiden är det kolmörkt. I morgon åker vi upp mot Ruhengeri och Volcanos National parc. 

VM är över

Så är då VM över, en vecka har gått och livet har börjat återgå till det normala igen. Många har hjälpt till för att det skulle bli så lyckat som det blev, Tomas och Ann Sofi har lagt ner ett otroligt jobb för att få organisationen att fungera. Jag vill nämna några som hjälpt mig i banläggningen, Bernt Gustafsson, Flundrehof som var nationell kontrollant, Bengt Karlsson, Idefjorden som var min assisterande, Roger Borg, Kungälv, som ställt upp under hela året  när jag behövt hjälp med terrängkontroll, Knut Ovesen, Lardal Norge, som fungerat som min mentor, då min internationelle kontrollant Libor Forst ju bor i Tjeckien. Ni andra som hjälpt mig under banläggningsprocessen, och som kontrollutsättare under VM veckan, TACK.
Jag fick många fina kommentarer för banorna, och kartorna som Göran Olsson ritat fick beröm. Men då det ju det inte finns några 100% perfekta kartor så var det några som klagade på några kontroller, och vi fick stryka en kontroll där kartan inte var helt perfekt. Men jag hade totalt 163 kontroller, och att vi inte kollat just den kontrollen till fyllest må väl vara hänt.
Den finaste kommentaren jag fick för banläggningen var från tjeckiskan Jana Kostova, som sitter i rullstol, hon sa, "På den här banan kände jag att jag inte hade någon nackdel av att sitta i rullstol."
Det värmde.

Jag fotograferade inte så mycket, många andra gjorde det, men jag hittade dessa motiv.

 

Då det nu faktiskt finns ett liv efter VM, ett tag tvivlade jag, så är nästa evenemang Nordiska landskapen i Halden. Efter det åker jag på semester till Rwanda och Uganda. Eftersom jag fått höra att jag inte åker nånstans om det inte har med PreO att göra, spred ut ett rykte att jag fått i uppdrag av IOF att hjälpa till att introducera PreO sporten i Centralafrika. Några gick på det. Nej, det är en safari resa som Kontiki-Resor arrangerar, makarna Rydenstam från Härnäset åker också med. Bergsgorillorna på Virungabergen blir en höjdpunkt. Har tänkt skriva och lägga ut bilder under resan där det finns tillgång till Wi Fi.