VM gick i år i Portugal i närheten av Castelo Branco, där jag var för 40 år sedan när jag tågluffade ner för att besöka Antonio, min gamle klasskamrat.
Resan började bra startade från Landvetter på utsatt tid, byte i Amsterdam, vidare mot Madrid, återigen på utsatt tid, men nåt bagage kom aldrig, två dar tog det innan vi fick det levererat till boendet i Penha Garcia. Till och med jag tyckte att så länge utan att få byta kläder inte var speciellt fräscht.
Tävlandet började på lördagen med Europacup tävlingar i Penamacor, för min del gick det så där, men Marit övertygade, seger och andra plats indikerade vad som skulle komma.
Så var det då dags för invigningen av VM, huvudorten var Idanha-a- Nova var platsen. Intåg lagvis med fanbärare. Och Owe skulle hålla invigningstal. Lagbilder togs också på våra norska vänner.
Boendet som vi var på hela veckan var en liten mysig B&B, och trots att innhavarinnan bara pratade portugisiska så gick det att göra sig förstådd. Och jag som inte bäddat säng på 15 år fick nybäddat varje dag.
Massor med svalor flög runt blad husen.
Landskapet var öppet, stäppliknade, med många olivlundar, eller som här korkeksskogar, dock såg vi inga Ferdinands liggandes under, luktande på några blommor.
Första modellen på måndagen gav indikation om hur kartan var och hur banläggaren la banor. Kartan var väl sådär, inget laserunderlag, men kontrollerna verkade vara lösbara, Stig hade alla rätt, men gick över tiden rejält, så han fick låna mitt tidtagarur under tävlingarna.
Första dagens PreO avlöpte på tisdagen och bäst lyckades Ola i Paraklassen som tvåa ,William i öppna kom femma en poäng efter, de andra lite längre ner.
Andra modellen på onsdagen gav väl vid handen ungefär samma som första modellen. Liknande terräng, men med fler klippformationer.
Så skulle då PreOn avgöras. Arenan var belägen mitt i bergsbyn Relvas bytorg. De tävlande blev bussade till starten och tillbaka från mål. En spänd väntan avlöpte tills resultaten kom in. Men resultatlistan gjordes om flera gången, ett tag var Arno Grönhovd världsmästare, ett bra tag var Stig ensam på full pott, men tillslut efter mycket väntan kunde prisutdelningen ske, två timmar efter utsatt tid. Och det visade sig att Ola vann, Michael klättrade till bronsplats, William behöll sin femte plats medan Pinja vann öppna klassen med Geir som tvåa och slovenen Kreso som trea. Kul med framgångar för nya tävlande, då tyskarna hade fler deltagare än de brukar, Bjarne Friedrisch, en nybörjare i PreO men elitlöpare i orienteringslöpning kom fyra.
Jag hade tänkt att få åka upp till grannbyn Monsanto efter tävlingen. Byn är ett världsarv, med husen inbyggda mellan stora stenblock. Men tiden medgav inte det, jag och Martin fick hasta till lagledarmötet. Men det lovades att administrationen av dataprogrammet skulle gå mycket smidigare dagen efter då stafetten skulle avgöras.
Vi hade bara ett lag till stafetterna, i öppna klassen, då vi bara hade två tävlande i Paraklassen, så världsmästaren Ola fick inleda, och eftersom Stig ett tag lett gårdagens tävling, fick han gå andra, och Marit gick sista efter hennes fantastiska resultat under Europacupen dagarna innan VM.
Tyvärr nådde väl varken Ola eller Stig på de inledande sträckorna sin normala kapacitet, så laget låg för långt efter, men Marit förde dock upp laget till en åttonde plats. Det visade sig också att hon var snabbast på de TempO stationer som avslutade varje sträcka.
Men hur gick det med resultatgivningen? Jo det dröjde ännu längre än dagen innan att få fram resultat, så Martin lyckades somna rejält, trots livliga diskussioner, precis bakom hans rygg.
.
Och detta var det närmaste jag kom Monsanto.
Kul också här med nya länder framgångar, då Spanien till slut blev tvåa efter Finland och med Storbritannien som trea.
VM skulle då avslutas med TempO. Alla svenskar gick med bred marginal vidare till final.
Arenan låg belägen vid ett litet kapell på en bergssluttning. Finalisterna blev avsläppta en bra bit nedanför backen som ledde upp till Arenan, och vi som ville se upplösningen blev bussade upp, förbi alla TempO stationerna.
Värmen var tryckande, så parasoll var bra, precis som dagarna innan. Och en funktionär kollapsade, även Jan Furuz kollapsade i uppförsbacken, spydde och föll ihop. Hur han lyckades med att få alla rätt sista stationen är en gåta. Nå, det visade sig att den unga portugisiskan Ines Domingues ledde både länge och väl, finnarna placerade sig efteråt, ja den unge regerande finske världsmästaren Petteri Hakkala gick inte ens vidare till final. Svenskarna började komma i mål. Vi kunde följa resultaten online och kunde konstatera att Martin missat för mycket och tyvärr både Lennart och Erik ännu lite mer. Men Marit var outstanding även denna dag. Vann före Ines med hela 53 sekunder och finske Anti Rusanen som trea.
Jag har ju under en del år lovat laget att om de tar två eller fler guld skull de få raka av mig håret, precis som skidlandslaget gjorde med Rickard Grip under Sotji OS. Så det var bara att sätta sig i barberarstolen och försöka se glad ut.
Hem resan då, nja redan på morgonen fick vi reda på att planet var försenat från Madrid, väl där frågade jag och Michael, som skulle vidare mot Göteborg, om vi skulle hinna med det planet, de trodde det. Men icke, vi landade i Stockholm när vi skull ha landat på Landvetter. Det blev en hotellnatt och avresa klockan 7 på morgonen efter. Det första jag gjorde när jag kom hem var att besöka min frisör, för en ordentlig klippning, för Marit hade ingen frisörutbildning...
Men hon hade kul och de andra i laget hade också roligt, och det hade jag med…….
