Resan till Ruhengeri

Idag gick resan åt nord väst från Kigali, upp mot gränstrakterna mellan Rwanda Kongo och Uganda. Det gick stadigt uppåt och vi passerade på några ställen över 2200 meter, den bördiga röda jorden var allestädes närvarande, och nästan varenda bergssluttning var uppodlade med olika grödor, och folk överallt, Rwanda är ett av Afrikas mest tättbefolkade länder. Väl framme i Ruhengeri stannade vi till vid det hotell där Dian Fossey brukade bo när hon inte var uppe hos sina gorillor på Virunga bergen, ett bergsområde med att antal utdöda vulkantoppar. efter det checkade vi in och fortsatte till en lokal marknad, där såldes allt möjligt i trånga stånd under tak eller under himlen. Den svenska brandmyndigheten hade aldrig godkänt ett sånt tillhåll...

Innan vi åkte från Kigali besökte vi en lokal hantverksmarknad, eller turistfälla, välj vilket ni tror passar, utan för stod det mängder av motorcykel taxi.

Det hade hänt en olycka utanför den marknaden, en åttaårig pojke hade tydligen dragits med när flodbrinken hade rasat efter en kraftig åskskur, jag såg inte själv men det sas att det inte gick så bra. Och precis som hemma i Sverige flockades det en mängd nyfikna som skulle titta efter vad som hänt.

 

  Alla sätt är bra utom de dåliga..

 Hotellrummet som Dian Fossey bodde på ibland.

Om man fotograferar människor är det bra om man frågar personen i fråga om det är okey, det är inte alla som uppskattar att man tränger sig på. Då får man respektera det och låta bli.

 

 

De dimhöljda bergen där gorillorna finns. Där skall vi dock imorgon inte titta på gorillorna utan

bl a på guldmarkattor.

När man är utomlands måste man pröva på det lokala köket.