Victoria falls, slutet på resan.

En storslagen avslutning på tre veckors resande. Jobbigt, långa transporter på dålig grusväg, mil efter mil för att citera Jan Teigen. Men många fina upplevelser, och nya trevliga bekantskaper som har trivts tillsammans. Våra chaufförer har varit klippor och trots en del problem för dem har de alltid varit service inriktade och hittat de lämpligaste lösningarna.
Vi var några som tog en helikoptertur över fallet och Zambesi floden, och den var en jättefin upplevelse. Det var inte högvatten stånd nu, men det  var egentligen rätt bra, för då var det inte så mycket vattendimma som skymde sikten eller blötte ner.

Här kommer några bilder.

 Mosi Oa Tunya, som Victoriafallen heter på det lokala språket betyder "Den dundrande röken."

 Livingstone var troligtvis den förste europé som såg fallen 1855som han döpte efter den dåvarande brittiska drottningen. Det var dock inte här som Stanley träffade på honom och sa de bevingade orden "Dr Linvingstone I presume.

Imorgon bär det då hemåt igen, och om jag inte blir förkyld på flyget så blir det tävlingar i Varberg lördag och söndag.

Termit Stackarna är det ju mest synd om ……...

Gamedrive Botswana.

Har nu varit i Botswana några dagar, första stället låg vid Okovangofloden. Den rinner upp i bland annat Angola och bildar gräns mellan Angola och Namibia innan den flyter in i Botswana och bildar ett delta där innan den tar slut. Den har alltså inget utlopp i havet. Men deltat har ett mycket rikt djurliv, fåglar av många arter och de vanliga vilda däggdjuren som finns överallt här nere.

Här är tre olika kungsfiskare

Här är olika biätare

 Småkryp är också djur.

Papyrusen växer tät i deltat.

Solnedgång över Okovangofloden.

Nästa anhalt blev Chobeparken, som ligger längst nordost i Botswana, precis på gränsen till både Zambia och Zimbabwe.

 Sabelantilop.

 Härfågeln ville inte visa sin vackra huvudplym.

Impalahanne. 

 Afrikansk skedstork. Ungarna skall enligt uppgift heta teskedsstorkar.....

 Lejonen hade fest på ett självdött elefantkadaver. Här har de mat några dagar till köttet ruttnar, då lämnar de över kadavret till andra.

 Till exempel krokodiler. Detta elefantkadaver var ett annat, färskare än det lejonen åt av, krokodiler föredrar ruttet kött, så här fanns många krokodiler som liksom vaktade kadavret tills de tycker det är tillräckligt ruttet. Men i alla fall en del av elefanthanen ansågs vara tillräckligt mör...

 Detta var inte den sista bilden jag tog...….

 För vi stötte på ett par flodhäst hanar som inte kom överens riktigt.

 Detta är en skimmer fågel. Undernäbben är längre än övernäbben, och den skaffar mat genom att flyga precis över vattenytan med undernäbben i vattnet. Mycket konstiga djur finns det.....

 Imorgon onsdag bär det av till Viktoriafallen på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe, kommer vi igenom tullen i tid skall jag ta en helikoptertur över fallen. Hur som helst så bli det en upplevelse utöver det vanliga, vilket är Kontiki-resors devis.

Gamewdrive Etosha.

Vi fortsatte färden norrut, mot Etosha nationalpark. På vägen dit stannade vi till vid en Himba by. Himba folket är en av de få kvarvarande nomadstammarna som finns kvar som fortfarande lever efter de gamla traditionerna. Framförallt är det kvinnorna som är lite speciella. ( Det är förresten inte bara där som kvinnor är lite speciella...) De sminkar varje morgon hela kroppen med ockra, så de blir vacker rödbruna, lerinpackningar i håret, som det förlänger med extra hårtofsar. De tvättar sig inte utan parfymerar sig med rökelse  för att dofta gott. Pojkarna blir omskurna, och alla tar ut fyra framtänder i underkäken. Man kan tycka det är konstigt, men hur tycker andra kulturer om vad vi gör i våran kultur...

Lejonen hade fällt en zebra under natten, så zebrorna avvaktade och vågade sig inte riktigt fram till vattenhålet.

Kudun är en av de största antiloperna i Afrika.

 Gnu fick jag se nu, i Uganda blev det hyena, gam, maraboustork och vårtsvin, så nu är Ugly five komplett.

Spetsnoshörning.

När leoparden kom till vattenhålet stannade alla andra djur upp och var på sin vakt. Och nu är även Big five komplett. Lejon, elefant, buffel, noshörning och leopard.

Dikdiken är den minsta antilopen.

De här var det nog mest synd om under hela gamedriven. Varför kan ni fundera på en stund....

 Solnedgång över Etosha.

 Baobabträdet kan bli bortåt 2000 år. Detta har i alla fall varit med sen 1975, för det årtalet stod inristat i barken...

Biätare med nyfångad mat.

Vi var på en båttur längs med Namibiska delen av Okovango floden, vid solnedgången dukades det upp en kvällsbuffé med vin och snacks. Man får stå ut med mycket....

Ju längre upp i Namibia vi kom blev landskapet mer bördigt, grönare, och därmed mer tätbefolkat. På landsbygden bodde folk i traditionella byar i enkla trähyddor med lera blandat med kodynga som isolering, förvånansvärt svala inuti.

Vi fortsatte in i Botswana längre ner mot Okovangodeltat, en hel del fågelliv, men också bakterier som slog ut mig en dag. Det blev bara en båttur på ankomstdagens kväll. Magsjuka och tropisk värme är ingen bra kombination. Jag brukar klaga på värmen vid 25, men vid nästan 40 grader så orkar man inte klaga.

Vi bor just nu på en enastående lodge vid Zambesifloden, Zambia på andra sidan floden,  i morgon åker vi återigen in i Botswana för gamedrive i Chobe. Fler bilder kommer efter det.