lördag 28 mars 2020

Hemma igen

Varit hemma sen i måndag kväll, förkylningen är seg men blir kanske bättre, det finns ju grader i helvetet också...
Sista dagen i Costa Rica besökte vi en kaffe plantage som låg  på en bördig  sluttning av en vulkan. Folk visste ju om detta före och jag blev uppmanad att smaka när jag var där. Men fy f-n va äckligt. Jag kan förstå att människan går igenom så mycket besvär för att tillverka öl och vin, men så mycket som gjordes med kaffe bönan för att få fram en så vedervärdig dryck har jag ingen förståelse för. Faktiskt.

Maskineriet var av typ museikaraktär med remdrift till skalmaskiner och värmetrummor.  Hundraårig teknologi fungerar ännu.
Väl vid flygplatsen hade Corona slagit till i Latinamerika också, högtalarna basunerade ut att alla skulle hålla ett säkerhetsavstånd på minst 1,8 meter. Ja tjena att det fungerade. 
Väl i Amsterdam var söndagskvällens flyg till Sverige blivit inställda, så det blev en hotellnatt och sen tidigt flyg till Arlanda, medan det nybokade planet till Landvetter skulle gå halv sex. Men med alla ombokade och inställda flyg runtom Europa så blev det strul med incheckningen så blev flyget en timme försenat. Men hem kom man tillslut ändå.

Lite bilder av blommor och växtlighet, vilket fanns lika mycket av som alla fåglar.
















fredag 20 mars 2020

Lata dagar i Samara

Resan är på väg att t slut två veckor av mycket upplevelser och massor av flora och fauna. Samara erbjöd inte så mycket mer är strand och bad, vilket jag gjorde en gång, hade ju sagt att jag skulle bada i Stilla havet, vilket jag också gjorde. Men det var så varmt att det mesta av tiden spenderade jag på rummet och svalkade mig med AC inställd på 27 grader. En dag åkte jag dock på delfinsafari och såg en flock Falsknosdelfiner. Man hade tidigare sett både knölval och späckhuggare, men inte denna gång. Som alltid när det gäller vilda djur vet man aldrig vad som man kan träffa på En gruppbild på stranden gjorde vi också med alla trevliga medresenärer.


 Ca 28 grader kändes helt ok.




 Nästa hållplats Hawaii.
Fregattfåglar kretsade runt.

 Klara,
 färdiga,
gå.
Vi är nu tillbaka i San José, men på förmiddagen hann vi med en båttur till där krokodiler var det stora numret.
 Guiderna har namn på flera krokodiler, denna kallades för Usama bin Laden,
 och denna som saknar nos fick heta Michael Jackson...


Kommer jag hem, har varit den stora frågan de senaste dagarna. Kontentan verkar bli att vi flyger till Amsterdam som planerat, men där måste vi sova en natt på hotell, för att tidigt måndag morron flyga till Stockholm, väl där får man försöka lösa vidare transport hem, sen har företaget sagt att jag måste jobba hemma en vecka, och jag tror jag fattar vad det kommer att bli i så fall.

Har tagit lite bilder av blommor och växter, kommer att som avslutning på bloggandet för denna gång fixa det när jag kommer hem.

onsdag 18 mars 2020

Från Monteverde till Samara via Rincon de la Vieja

Vägen från Monteverde ner mot Stilla havskusten sluttade brant nerför och landskapet förändrades drastiskt. Från bergets frodiga grönska till låglandets mera torra och varma klimat. Det var varmt på riktigt, det pratades om 35 grader minst. Vi skulle besöka reservatet runt vulkanen Rincon de la Vieja. Rundvandringen gick dels förbi flera platser där den vulkaniska aktiviteten syntes med svavelosande rök och den typiska gula missfärgningen av svavlet, till ler kratrar där leran bubblade frenetiskt. Men vi tog också en tur till en flod med ett vattenfall med tillhörande lugnvatten där flera passade på att bada i det uppfriskande vattnet, dock inte jag då jag ett par dar känt mig lite låg, utan att gå in på för mycket detaljer, men artrosen hindrar mig också att hoppa runt som en bergsget.

Vi passerade staden Liberia innan vi kom till Hotellet vid parken, och så här ser brandposterna ut i Costa Rica.

 Vrålapor bland annat, höll mig vaken om nätterna vid hotellet. Det som hänger baktill på apan skall tydligen vara attraktivt bland honorna...
En korsordsfågel, vad det nu kan vara för en.

Vår reseledare Kerstin fick ledigt en stund för att själv kunna njuta av det friska vattnet.

Costa Ricas regering tillåter inte att man bygger eller exploaterar inom reservatens gränser, men just här bygger man ut för Geotermisk energi, men på ett snyggt sätt, så under rundvandringen märktes inget av denna exploatering.
 En ovanlig art av Tukanetten, så jag fick visa bilden för några guider i parken som inte sett den på länge.

 Skatskrikan var vacker i sina blåvita färger med svart halsband.


Mott-motten är nog en av de tjusigaste fåglarna jag sett under hela resan.

Guiden visade oss ett intressant fenomen, se på stora trädet till vänster, det växer en så kallad strypfikus uppifrån. Fåglar lämnar frön uppe i träden och rötterna slingrar sig ner och växer fast i marken och slingrar sig tätare och tätare runt trädet. Till slut efter kanske 300 till 400 år så har värdträdet dött och multnat och kvar finns bara strypfikusen kvar runt om där värdträdet en gång stått.

Denna bild tog Kerstin av mig i Selva Verde. Jag tar med den för att illustrera lite att på denna resa finns lite tid till avkoppling, lite kontrast till Namibiaresan som trots många fina upplevelser där kändes lite mer stressat, mycket beroende på de långa transporterna. Costa Rica är ju betydligt mindre och vi har bott på samma hotell två nätter ett antal gånger.
Nu när vi har kommit till samhället Samara precis vid stranden till Stilla havet har vår uppskattade chaufför till vänster Marlon, och likaledes uppskattade guiden Adrian lämnat oss. Vi har nu ett par dagar här för lite egna aktiviteter. En del kanske vill sola och bada, vilket jag inte kommer att göra, utan jag  tänker boka en båttur för delfin och förhoppningsvis val safari. Sen blir vi hämtade för färd tillbaka till San José och trolig hemfärd som planerat så vi är hemma sent söndag kväll. Men innan dess kommer det nog fler inlägg, trots att wifi är väldigt segt just nu.