onsdag 20 juli 2016

Myskoxsafari på Dovre

Jag mellanlandade i Dovre efter att besökt Jonathan i Stavanger, på väg till PreO tävlingar i Idre. Bodde på Hjerkinn vandrarhem, ett mysigt och fräscht ställe, tre mil norr om Dombås längs E6.
 Utsikt från vandrarhemmet.

Vi var ca 15 stycken som ingick på turen, vi åkte en bit norrut, för att bege oss nordväst upp på Dovrefjell. Vandrarhemmet ligger på drygt 1000 meters höjd och turen gick på stigar upp mot kanske 1150 meter med jämn stigning, t o m jag klarade av det så det var ingen tung vandring. Bäckarna som rann ner från fjällen var klara och friska, det smakade bättre än "Imsdal" faktiskt.
Vi skulle i möjligaste mån hålla oss längs stigarna för att skydda laven som renarna äter, den är ömtålig och växer långsamt.
Efter en och en halv timmes vandring fick vi syn på de första oxarna.
Fyra små svarta prickar på snöfläcken, guiden nämnde innan vi började vandringen att han lämnade ingen garanti för att vi skulle få se nån på närmare håll, men han avvek från stigen en stund, då han hade hört att en stor oxe kunde uppehålla sig i en dal längs med en bäck, och efter en stund fick vi syn på den.
Det är vanligt att myskoxen går runt och äter, nästan enbart gröna löv och ris, ingen lav, den klarar deras matsmältning inte av, sen kan den ligga och idissla nån tid, så vi backade undan och åt vår mat som vi hade med oss. Och sen..
 
Vi stannade här ett bra tag, då oxen inte verkade störas av vår närvaro, guiden sa att när myskoxen äter, då är den lugn, så det blev många fotografier. Klockan var inte så mycket, så vi fortsatte en bit längre uppåt fjället, kanske skulle vi få se fler, inget är säkert när det gäller vilda djur, kanske de finns bakom nästa ås, eller också 15 kilometer längre in åt fjället. Bakom nästa ås såg vi faktiskt två stycken som vilade på strandbrinken.
Guiden sa att sån här tur med oxar är det sällan man får, men han antydde att det är mycket han säger samma till varje tur han gör. Han var både rolig och kunnig. Vi var i varje fall mycket nöjda med dagens upplevelser, gott väder var det också, halvmulet och inte för varmt, inget regn och inte mycket vind heller.
Guiden Knut skär upp lite myskoxkorv så vi fick smaka, den var riktigt god. Gänget bestod av ett norskt par , en norsk familj, en belgisk familj, ett tyskt och ett österrikiskt par, och så jag.
Turen tog ungefär sju timmar, men det var det värt.
 
 

måndag 28 mars 2016

Näverkärr 28/3

Passade på denna fina vårdag att åka ut till naturreservatet vid Näverkärr, allra längst ut på Härnäset. Fick också testat min nya kamera, har köpt en fullformat Nikon D 750. Har kommit på att det går att ta dåliga bilder med den också, men ett och annat OK foto blir det också förhoppningsvis.
 Signe Benjour gjorde för Näverkärr, vad Calla Curman gjorde för Stångehuvud.
 Gården Näverkärr, det är dokumenterat att här bodde människor så tidigt som vikingatiden.
 Reservatet, det var blött efter påskens regnande, men lite trolsk stämning.

 Här kommer det att slå ut vitsippor om några veckor.
 Gamla träd får vara i fred.

 Alekärret ligger strax ovanför Karlsviken. Troligtvis kaveldunet som börjar sticka.




 Faktiskt så hade blåsippan slått ut nästan nere vid strandkanten. Hörde mängder med vår fåglar.
Bofink.
 Stenskvätta.
 Alkfågel. Den sjöng inte nånting.
 Rödhake.
Sädgäss.

måndag 29 februari 2016

Banläggarkurs i PreO

Helgen som gick var det kurs i PreO banläggning. Mikael Aftevik och Ove Andersson stod som värdar och Martin Fredholm var kursledare. Platsen var vid Ringhals kärnkraftverk, och eftersom Ove jobbade där så kunde han fixa boende i deras gäststugor, en alldeles förträfflig lösning. Terrängen runt kraftverket var karterat, lite märkligt kan man tycka, då ju Ringhalsverket  har högsta skyddsklass...  Men där fanns fina detaljerade områden som lämpade sig väl för PreO kontroller.
 Vi var 25 personer allt som allt på kursen från mellan och södra Sverige och några danskar och två norrmän deltog.

 Fantastiskt roligt att två så etablerade namn inom orienteringsrörelsen kom med. Sveriges bäste kartritare Maths Karlsson och Siggurd Daehli, den gamle världsmästaren, har fattat att PreO inte är något man måste ha fördomar mot, utan något man med öppet sinne kan ta till sig.
 Efter teori och gruppvisa kontrollutsättningar var det gemensamma bedömningar.



söndag 15 november 2015

Båstnäs

Jag och Daniel tog en dagstur till bilkyrkogården i Båstnäs, två mil skogsbilväg söder om Töcksfors. Ett mycket speciellt ställe. Den har legat nästan orörd sedan sextiotalet sägs det. Vi såg ingen trafik på vägen från Töcksfors, så vi trodde vi skulle vara ensamma där. Men där var redan ett  tiotal personer som gick runt och fotade, och det kom fler medan vi gick runt. Stället är känt över hela Europa och är känt från TV och böcker.