Vi skulle först till Europacupen i Daugavpils i Lettland där VM går nästa år, landskapet var böljande men det som vi la märke till mest var alla storkar, massvis, överallt. Man hade till och med byggt konstruktioner ovanpå kraftledningsstolpar, så att storkarna kunde bygga bo där.
Tävlingarna i Lettland gick i sandåsterräng, mycket lik Åhus, men banläggningen var inte riktigt som hemma, lösningsmetodiken var mesta del att få skärmarna i linje med andra objekt, mestadels stubbar och träd. Jag trodde jag lärt mig det första dagen, då jag hade fem fel, men andra dagen hittade jag antagligen fel linjer så det blev åtta fel istället. Marit vann dock TempO tävlingen och Stig vann andra dagens PreO. Så genrepet inför VM i Litauen veckan därpå gick bra.
Vi stannade till och fikade i gamla stan där innan vi fortsatte mot VM orten, Birstonas. Trakten runt Birstonas är känt för sina många Spa hotell, då vattnet där är väldigt mineralrikt. Vi bodde på Royal Spa, som jag tyckte hade intressant arkitektur, både inne och ute. Runt om var det vandringsleder i tallskog . Där fann också en del "totempålar" som vi också såg rätt mycket av i både Lettland och Litauen.
Så var det dags för första modellen, TempO. Här märkte vi första felet. TempO kartorna var inte alla var centrerade mot norr, utan de var vridna mot kontrollen, så det kunde skilja många grader, från karta till karta. Detta påpekades på Team Official mötet, men de kunde inte rätta till alla kartor till nästa dag. Nå, alla svenskar tog sig planenligt vidare till final där två debutanter stod överst på pallen. Två norrmän dessutom. Vetle Ruud Bråten vann före "Lille" Martin Waalen. Marit försmädlig fyra, en sekund efter trean och Lennart sexa. Nu har alla i klanen Waaler VM medaljer, då farfar Ole Johan har ett brons i öppna klassen från Ukraina VM 2007.
Nästa dag var det PreO modell, och den löste vi rätt bra.
Men på tävlingen PreO 1, började det protesteras mot flera kontroller, så Marits delade ledning slutade i delad fjärde plats. Överlag låg de flesta svenskar lite efter. Egentligen hade bara Marit och Stig i öppna och Ola i paraklassen medaljkänning. Sen kom stafetten....
Det började redan på TOM då vi tyckte att det skulle bli tajt om tid till tävlingen, så karantänen flyttades fram en kvart. Gott och väl så. Men när vi kom fram hade banläggaren Andruijs "One Man Show" Jovaisa och hans kader inte satt ut alla skärmar och inte häller någon stämplings ställning. Nästan två timmar försent började tävlingen. Och banläggningen, ja vad ska man säga om den. Det blev vassa protester även där, så resultatet blev inte färdigt förrän vid tio tiden på kvällen, en svensk bronsmedalj i paraklassen blev till en fjärdeplats. Norge tog den. Och i öppna klassen var Sigurd Daehli så nervös innan Lars Jakob på sista sträckan skull gå till den publika tidskontrollen, att vi trodde han skulle förgås.
Lars Jakob missade och Norge blev femma. Men det var innan alla protester kom in, och juryutslagen ändrade även den öppna klassen, så Norges lag blev tvåa. Därmed är Sigurd unik, han har nu VM medaljer i tre av orienteringens discipliner. Det är bara Mountainbikeoientering som fattas. Finns det inte Veteran VM i den disciplinen?
Den avslutande dagen avgjordes så PreO med den andra dagens tävling, och faktiskt så var den banan nästan okej. Och Ola räddade oss från totalt fiasko med att avancera till första platsen, så ett guld till Sverige. Men Norges framgångar fortsatte, Lars Jakob vann och Geir klättrade rejält till bronsplats i öppna klassen. Stig nådde inte riktigt ända fram utan slutade fyra, Marit fick en sjätte plats. Jag vill också hålla fram William, VM debutant, som klättrade från plats 26 första dagen till slutlig 11.
Segrare Ola och Michael på sjätte plats.
Hela PreO laget, det är bara Lennart som saknas, han gjorde bara TempO, så han åkte hem dagarna innan bilden togs.
Banketten på kvällen möttes alla nationer och åt god mat.
Hong Kong, som denna familjen kommer ifrån skall arrangera VM 2020.
Vi i det svenska lägret drog rätt tidigt vidare till baren på andra sidan gatan för trevligt umgänge. Både balkongen och soffan vi satt i höll...
Innan båtresan hem sent på söndagskvällen besökte vi Litauens näst största stad, Kaunas. En stad med gamla anor. Slottet byggdes på 1300 talet, vi gick runt i slottsparken som är belägen vid floderna Neris och Njemens sammanflöde. Som alltid så var det god mat som gällde och vi hittade en gammal tjusig restaurang som nästan bara hade vilt på menyn. Jag åt vildsvin och de andra åt hjort.
Trevlig personal var det också.
Den Helige Ärkeängeln Mikael katedral i Kaunas.
Nu väntar mer orientering, Oringen i Arvika nästa.
