onsdag 18 mars 2020

Från Monteverde till Samara via Rincon de la Vieja

Vägen från Monteverde ner mot Stilla havskusten sluttade brant nerför och landskapet förändrades drastiskt. Från bergets frodiga grönska till låglandets mera torra och varma klimat. Det var varmt på riktigt, det pratades om 35 grader minst. Vi skulle besöka reservatet runt vulkanen Rincon de la Vieja. Rundvandringen gick dels förbi flera platser där den vulkaniska aktiviteten syntes med svavelosande rök och den typiska gula missfärgningen av svavlet, till ler kratrar där leran bubblade frenetiskt. Men vi tog också en tur till en flod med ett vattenfall med tillhörande lugnvatten där flera passade på att bada i det uppfriskande vattnet, dock inte jag då jag ett par dar känt mig lite låg, utan att gå in på för mycket detaljer, men artrosen hindrar mig också att hoppa runt som en bergsget.

Vi passerade staden Liberia innan vi kom till Hotellet vid parken, och så här ser brandposterna ut i Costa Rica.

 Vrålapor bland annat, höll mig vaken om nätterna vid hotellet. Det som hänger baktill på apan skall tydligen vara attraktivt bland honorna...
En korsordsfågel, vad det nu kan vara för en.

Vår reseledare Kerstin fick ledigt en stund för att själv kunna njuta av det friska vattnet.

Costa Ricas regering tillåter inte att man bygger eller exploaterar inom reservatens gränser, men just här bygger man ut för Geotermisk energi, men på ett snyggt sätt, så under rundvandringen märktes inget av denna exploatering.
 En ovanlig art av Tukanetten, så jag fick visa bilden för några guider i parken som inte sett den på länge.

 Skatskrikan var vacker i sina blåvita färger med svart halsband.


Mott-motten är nog en av de tjusigaste fåglarna jag sett under hela resan.

Guiden visade oss ett intressant fenomen, se på stora trädet till vänster, det växer en så kallad strypfikus uppifrån. Fåglar lämnar frön uppe i träden och rötterna slingrar sig ner och växer fast i marken och slingrar sig tätare och tätare runt trädet. Till slut efter kanske 300 till 400 år så har värdträdet dött och multnat och kvar finns bara strypfikusen kvar runt om där värdträdet en gång stått.

Denna bild tog Kerstin av mig i Selva Verde. Jag tar med den för att illustrera lite att på denna resa finns lite tid till avkoppling, lite kontrast till Namibiaresan som trots många fina upplevelser där kändes lite mer stressat, mycket beroende på de långa transporterna. Costa Rica är ju betydligt mindre och vi har bott på samma hotell två nätter ett antal gånger.
Nu när vi har kommit till samhället Samara precis vid stranden till Stilla havet har vår uppskattade chaufför till vänster Marlon, och likaledes uppskattade guiden Adrian lämnat oss. Vi har nu ett par dagar här för lite egna aktiviteter. En del kanske vill sola och bada, vilket jag inte kommer att göra, utan jag  tänker boka en båttur för delfin och förhoppningsvis val safari. Sen blir vi hämtade för färd tillbaka till San José och trolig hemfärd som planerat så vi är hemma sent söndag kväll. Men innan dess kommer det nog fler inlägg, trots att wifi är väldigt segt just nu.




2 kommentarer:

Lena sa...

Du verkar ju ha det väldigt lugnt och skönt, men ändå äventyr...

Michael sa...

Tid för avkoppling, aldrig fel!