Namiböknen

Det har gått några dagar utan Wifi, men bor man i tält i öknen så får stå ut utan internet.
Resan från Windhoek mot Namiböknen gick genom Kalahariområdet. Kalahari är ingen öken utan mer ett stäpplandskap med buskar och träd, torrt, javisst, men området används till boskap, kor och getter i första hand. Området präglas av sandsten och kalkstensbergrund, men in emellan ligger områden med granitberg, ofta finskuren men mycket stenar och branter. Det vore en våt dröm att ha en PreO tävling där...

Det fanns en hel del vilda djur längs vägen, som var av gruskaraktär, typ tvättbräda, så African massage fick vi mycket av. Vi såg också en "Kalahari-Ferrari". Det kan ni fundera en stund på vad det kan vara.

Detta tex är ett näste  för den sociala vävarfågeln, upp emot trettio par kan ha sina bon här, alla med ingång underifrån, för att försvåra för rovdjur, ormar bland annat. Kallas för Kalahari apartmentblock.

Oryxen var rätt vanlig. Det var bland annat sån jag åt...

Sen har jag också testat att äta Gnu, dock inte wookad, trots att vi var i öknen, öknen....

Sen  kom vi fram till Sesirem, som ligger i början av Namib Nauklut parken, en trettio meter djup ravin som under regnperioden kan ha vatten längst ner inget nu alltså, men väl en massa fåglar och skalbaggar och också denna..

En Hornviper.

Sen på kvällen blev det middag vid lägerelden och sen in i tälten. Det hade börjat blåsa, och fortsatten hela natten, man kunde tro att tältet skulle blåsa bort, vinden slog i tältduken så kudden fick sig några törnar, så mycket sömn blev det inte.

Reseledaren Kerstin och Per.

Men meningen med dagen efter var att åka ännu längre i parken, till Dune 45, där en del av gruppen gick upp i.

Dock inte jag, jag stannade kvar nere och sparade krafter till det som skull komma senare på eftermiddagen.

Soluppgång i öknen.

Vägen ledde nån mil till in genom öknen till Dead Vlei.

I sanning en av de märkligaste platser på vår jord. Träden är döda sedan ca 800 år, klimatet är så torrt att de inte multnar utan är uttorkade, mumifierade kan man säga.

Magisk plats.

Vi är nu i Swakopmund vid Atlantkusten, så det är inte lika varmt(tack och lov) och skall göra en båtresa för att förhoppningsvis se delfiner och val kanske.