Swakopmund

Vi reste från den torra öknen mot kusten, ökenslätterna avlöstes av flodraviner som nu var torra, men under regnsäsong kan vara frustande floder, guiden sa att vägarna blir översvämmade och därmed ofarbara.
Walvis Bay är Namibias största hamnstad som även utnyttjas av Botswana och Zambia. Swakopmund är staden strax norr om Walvis Bay där hotellet som vi övernattar ligger, här märks tydligt den tyska influensen i bland annat arkitekturen. I morse gjorde vi en båttur för att se både Knölval Bengueladelfiner och sälar.

På vägen från Dead Vlei passerade vi ett hägn där man håller geparder.

Framme i Walvis Bay träffade vi på Flamingokvintetten...

På båtturen fick vi fripassagerare i form av väldigt närgångna pelikaner.

Knölval med ostronodling i bakgrunden. Vi blev bjudna på lunch på båten av bland annat ostron, med peppar och tabasco gick det väl ner...

Bengueladelfinen skulle enligt giden bara finnas längs Namibias kust, haj däremot trivs inte så här långt upp p g a det kalla vattnet som Benguelaströmmen för upp från Antarktis. Får väl åka till Kapstaden för att få dyka med Vithaj...

Några av de ca 600 000 sälar som finns vid Walvis Bay.

Ålekråker finns ta mej faan överallt.

Efter båtturen delade gruppen upp sig några åkte flyg norrut mot Skelettkusten, några gjorde en stadsvandring i Swakopmund, och jag och några till gjorde en jeeptur söderut längs kusten för för sanddysåkning. En riktig rollercoast upplevelse, upp och ner längs sanddyner. Häftigt. Lite mer vyer för fotografering och som avslutning ytterligare förtäring. Tavlan frukost i det gröna har man sett, men lunchbuffe i öknen är livskvalitet av högsta märke.

I morgon bär det av norrut för att så småningom komma till Etosha nationalpark, kanske vi då slipper att vada i sand. Där blir det mera gamedrives och ett rikare djurliv.

Kalahari Ferrari har bara en hästkraft, med en kärra efteråt.

När vi åker upp mot nationalparkerna kanske det blir glesare med wifi igen.