Två dagar i Monteverde

Vi har nu åkt inåt landet och därmed högre upp i bergen. Vägarna var kurviga och mycket upp och ner, landskapet var frodigt grönt, inte helt olikt Uganda faktiskt. Fast i Uganda var nästan varje kulle som inte var naturreservat uppodlat i typ schackrutigt mönster. Vi följde Costa Ricas störta sjö ett långt stycke, en konstgjord sjö som numera försörjer en stor del av landet med hydroelektrisitet. Vägnätet i landet är i stort sett bra, allfarvägerna är ordentligt asfalterade, men när vi närmade oss Monteverdes naturreservat blev vägarna väldigt dåliga. Det beror på att hotellen i området motsätter sig en utbyggnad av vägarna, p g a att man inte vill att området skall bli tillgängligt för dagsutflykter från huvudstaden i för stor utsträckning, utan man vill att det skall ta tid att komma dit, för att man skall utnyttja hotellnätter i större utsträckning.

 Sjön heter som vulkanen, Lake Arenal. I bakgrunden ser man vindkraftverk. Costa Rica vill bli så fritt från fossila bränslen som möjligt för sin energiförsörjning.

 Första skymten av Stilla havet.

Vy från hotell området.

Om jag i Namibia blev imponerad av brandförsvaret blev Costa Rica en besvikelse. Veckad slang kan bli en dödsfälla om man inte vecklar ut hela slangen. Centrumrulle ska det vara.

Första kvällen blev det en nattvandring för att få se lite nattaktiva djur, eller sovande fåglar.

 En grön Viper var på hugget.

 Fåglarna sover ihopkurade, vilande på ett ben.

Det här är en bälta, väldigt svår att få syn på, ännu svårare att få ett kort på.

I morse började vi en vandring i Molnskogen, den heter så därför att den allt som oftast är insvept i en dimma som kommer sig av att varm stilla havsluft stiger upp och lämnar av sig fukten. Skogen är därför väldigt frodig och mycket mossa växer på i stort sett all växtlighet. Tack vare den täta växtligheten var det svårt att få så många fotografier, bland annat såg vi Quatzel och Bellbird, men inga foton på dom.

Lite bilder.

 Tukanetten är en mindre variant av Tukaner.

 Tusenfotingar så vi många av.

 Den här bilden hör egentligen hemma i andra publikationer, men två skalbaggar som parar sig är kanske inte så farligt.

 Orangeledad Tarantel gömmer sig dagtid i sina hålor, men guiden visste var de kunde finnas.

Även Näsbjörnen förekommer här. Så många däggdjursarter finns inte i Centralamerika, men som nämnts tidigare desto fler fåglar.

Efter lunchen gick vi mera uppe i luften, ett system av hängbroar gjorde att vi kunde titta på skogen uppifrån, såg kanske inte så mycket djurliv. Men efter vandringen besökte vi ett antal matningsställen för kolibrier. Där hänger att antal matningsstationer med rör med sockerlösning, och där svärmade det av olika arter i vackra skimrande färger.

 I morgon bär det ner mot låglandet på Stilla Havskusten, först Guanacaste med Rincon de la Vieja som första mål, om några dagar blir det Playa Samara med bad i Stilla Havet och kanske en delfinsafari.