Namibia är stort.

Det har nu gått några dagar med mycket transporter, Namibia är stort med långa avstånd, mesta av vägarna utanför de större allfarvägarna är grusvägar, och flera timmar i buss tar på krafterna, men när man kommer fram till lodgerna är det ofta mödan värt. Bra standard fina sängar och bra toaletter med sköna duschar, ofta med en svalkande pool.Från Swakopmund gick färden först upp över Skelettkusten och ytterligare en sälkolonitill. Sedan bar det av ett ställe långt ut i ödemarken som heter Tvyfelfontein. Ett underbart ställe under ett berg med vidunderlig utsikt, där i närheten fanns det flera sevärdheter i form av vulkanformatrioner som var spektakulära. I närheten fanns ett hällristningsområde som var ett världsarv utfärdat av UNESCO. Jag bjöd på stående fot att guiden skulle kunna komma till västkusten och besöka Vitlycke i Tanum, men jag tror hon avstår från det...
Efter det blev det då många grusvägsmil till Etoshaparken med gamedrive.

Namibia är en stor producent av industrisalt, vi körde förbi flera stora saliner där vattnet fick avdunsta.

Vår chaufför Raymond fick se denna på vägen. Men det var svårt att får ögonkontakt...

Hägringar i öknen.

Lodgen i Tvyfelfontein, här hade man gärna stannat en dag till, bara för att insupa atmosfären. Programmet är lite stressat, så en dag för att bara vila hade inte varit fel.

Det verkar vara lätt att bygga vägar här nere, bara jämna till och asfaltera. Vi körde förbi ett par väghyvlar på en grusväg, men jag är osäker på om kvaliteten blev bättre.

Detta vägmärke såg vi ofta, det är varning för flodraviner som korsar vägen, vid regnsäsong kan de svämma över.

Wifi är rätt slött, så bilderna från gamedrive i Etosha kommer senare när det är bättre fart..