lördag 14 mars 2020

Två dagar i Monteverde

Vi har nu åkt inåt landet och därmed högre upp i bergen. Vägarna var kurviga och mycket upp och ner, landskapet var frodigt grönt, inte helt olikt Uganda faktiskt. Fast i Uganda var nästan varje kulle som inte var naturreservat uppodlat i typ schackrutigt mönster. Vi följde Costa Ricas störta sjö ett långt stycke, en konstgjord sjö som numera försörjer en stor del av landet med hydroelektrisitet. Vägnätet i landet är i stort sett bra, allfarvägerna är ordentligt asfalterade, men när vi närmade oss Monteverdes naturreservat blev vägarna väldigt dåliga. Det beror på att hotellen i området motsätter sig en utbyggnad av vägarna, p g a att man inte vill att området skall bli tillgängligt för dagsutflykter från huvudstaden i för stor utsträckning, utan man vill att det skall ta tid att komma dit, för att man skall utnyttja hotellnätter i större utsträckning.
 Sjön heter som vulkanen, Lake Arenal. I bakgrunden ser man vindkraftverk. Costa Rica vill bli så fritt från fossila bränslen som möjligt för sin energiförsörjning.
 Första skymten av Stilla havet.
Vy från hotell området.
Om jag i Namibia blev imponerad av brandförsvaret blev Costa Rica en besvikelse. Veckad slang kan bli en dödsfälla om man inte vecklar ut hela slangen. Centrumrulle ska det vara.

Första kvällen blev det en nattvandring för att få se lite nattaktiva djur, eller sovande fåglar.
 En grön Viper var på hugget.
 Fåglarna sover ihopkurade, vilande på ett ben.
Det här är en bälta, väldigt svår att få syn på, ännu svårare att få ett kort på.

I morse började vi en vandring i Molnskogen, den heter så därför att den allt som oftast är insvept i en dimma som kommer sig av att varm stilla havsluft stiger upp och lämnar av sig fukten. Skogen är därför väldigt frodig och mycket mossa växer på i stort sett all växtlighet. Tack vare den täta växtligheten var det svårt att få så många fotografier, bland annat såg vi Quatzel och Bellbird, men inga foton på dom.
Lite bilder.


 Tukanetten är en mindre variant av Tukaner.
 Tusenfotingar så vi många av.
 Den här bilden hör egentligen hemma i andra publikationer, men två skalbaggar som parar sig är kanske inte så farligt.
 Orangeledad Tarantel gömmer sig dagtid i sina hålor, men guiden visste var de kunde finnas.
Även Näsbjörnen förekommer här. Så många däggdjursarter finns inte i Centralamerika, men som nämnts tidigare desto fler fåglar.
Efter lunchen gick vi mera uppe i luften, ett system av hängbroar gjorde att vi kunde titta på skogen uppifrån, såg kanske inte så mycket djurliv. Men efter vandringen besökte vi ett antal matningsställen för kolibrier. Där hänger att antal matningsstationer med rör med sockerlösning, och där svärmade det av olika arter i vackra skimrande färger.













 I morgon bär det ner mot låglandet på Stilla Havskusten, först Guanacaste med Rincon de la Vieja som första mål, om några dagar blir det Playa Samara med bad i Stilla Havet och kanske en delfinsafari.

torsdag 12 mars 2020

11 till 12 mars

Har legat en natt på Hotell Los Lagos, en Spa och Resort anläggning av imponerande slag på sluttningen av vulkanen Arenal. Den hade ett utbrott 1968 som skövlade ett par byar och dödade ett sextiotal människor. Det ända muller vi hörde var dock från en flock vrålapor.

Vi har nu åkt en del i Costa Rica och ser att jordbruket har en stor del i landets ekonomi. Enorma arealer av bananplantager och ananas odlingar, även sockerrör odlas en hel del, har inte sett några kaffeplantager ännu, men det kommer mer på västkusten av landet. Även elektronik är en stor exportindustri, men turismen och då Ekoturismen växer mycket.
Börjar med lite bilder från Selva Verde, men även dagens besök i Cano Negro tar jag också med.






 Regnbågstukan.
 Första kolibrin, kommer se fler i Monteverde.

 Utsikter från rummet.


 Myskand.
 På flera ställen har de fjärilshägn, så även på Los Lagos.

 Den största kungsfiskaren i landet.
 Ibis finns även i Latinaerika.
 Caracara, en slags rovfågel.
 Ormhalsfågeln lyckades att fånga en mal.
 Detta är faktiskt en häger, ser mer ut som en pelikan eller den afrikanska Träskonäbben

En svarthalsad hök.

Imorgon åker vi vidare mot molnskogen i Monteverde.

onsdag 11 mars 2020

Lite fler bilder från Tortuguero och Frogs heaven

Har lämnat fantastiska Laguna Lodge vid Tortuguero för vidare färd. Har sovit en natt i Selva Verde. Vi gjorde en båttur i förrgår eftermiddag och åkte sen till Frogs Heaven där José och Jacarelys driver ett ställe där det finns amfibier och reptiler.

Lite bilder.
 Kingsfiskare.
 En Jesusbassilisk. Den heter så därför att den har egenskapen att den kan springa på vatten ytan.
 Tigerhäger
 En tretåig sengångare. Den gröna färgen kommer sig av att det är alger som växer i pälsen. Så långsam är den faktiskt.
 Fiskgjuse medbyte.


 En Ekorrgök.

 Gulpannad Jacana.
 En Rostnäbbad Tukan.
 Röda aror.
En snöhäger. Faktiskt, trots att snö är nog ganska sällsynt i låglandet.

 Blåmesar med vitt bröst. Jag påstod ju i Postkodsmiljonären att blåmesen hade vitt bröst, vilket ju dess fåglar har.
 Hackspettar finns här också.

 En av flera arter lövgrodor

 En Pilgiftgroda. Dock inte så giftig som vissa grodor i Colombia t ex, där det räcker att röra vid grodan så dör man. Här får man vara noga med att tvätta händerna ordentligt om man rör vid dessa.

José och Jacarelys som driver Frogs Heaven. De skall gifta sig senare i vår. Stort lycka till med äktenskapet och företaget.

I daga lämnar vi Sarapiqui mot La Fortuna för att besöka Regnskogen och Cano Negro.